Ja, vad har jag gjort de här dagarna? Haft det underbart den största tiden tror jag faktiskt.
Riktigt jävla underbart. Och jag klarade det...ganska bra. Bröt dock ihop. Hade lovat mig själv att inte gråta, hade "tvingat" mig själv att inte gråta. Som ett löfte.
Jag bröt det.
jag hatar att man måste göra saker i ordning, i nivåer beroende på vilka som står närmast. Jag hatar de svarta kläderna, jag hatar den bittra Gud-delen som inte stämmer ett skit. Om man skulle göra satirer utav begravningar så skulle folk se hur patetiska de egentligen är. Men jag kände ändå en stor lättnad efteråt. Och morgonen efter så vaknade jag helt tom på känslor. åå gud så skönt det var. Det har aldrig hänt förut men jag är  glad att det hände nu.

kärlek till ALLA mina vänner ♥